Intervju med Peter Ivarsson

Peter Ivarsson har varit med i New Bondage, TT Reuter och nu Underjordiska Lyxorkestern. Han är en mycket mycket duktig basist och vi tyckte det skulle vara roligt att höra lite om vad han tycker om nya vågen-musiken och om hur det är att vara nya vågen-musiker i Sverige idag.

Hasse: Berätta om punkens inverkan på dig. Hur kom du in i den och hur började du spela?

Peter: Jaa, det var väl -77 tror jag, som jag träffade Peter och Henrik. Peter Rosengren och Henrik Venant alltså. Jag träffade dem när jag gick på Katedralsskolan och redan då spelade jag.

Hasse: I någon grupp?

Peter: Ja, jag hade hållit på ute i Staffanstorp och harvat med ett band därute, det var många år, sedan jag gick i 8:an eller så.

Hasse: Hette ni någonting?

Peter: Nej, vi bara spelade för att vi tyckte att det var kul. Jag hade ju ingen musikalisk bakgrund då, hade inte lyssnat på så mycket musik. När jag träffade Peter och Henrik ville de att jag skulle spela med i Larm, som det hette då. Det var en grupp med Henrik som sjöng och Sundström på gitarr och Micke Widell på trummor, men han slutade då och Peter började spela trummor istället. Så kom jag med på bas och de började spela musik för mig. Klart och koncist, det var punken som kom då. Henrik var ju väldigt intresserad av punken och jag började också lyssna på det och tyckte om det. Vi bildade ett nytt band som hette New Bondage och inriktade oss på att spela nya vågen eller punk. Det var så jag kom i kontakt med det. Jag tyckte om det redan från början och sedan fortsatte det. Vi sa i och för sig aldrig att vi skulle spela punk, utan vi bara spelade, och det var Henrik som gjorde låtarna. Det blev något åt punkhållet. Folk betraktade oss som punkare väldigt länge, det gör de ju fortfarande.

Tove: Jag har alltid funderat på det här med varför man tycker om en viss typ av musik. Nu när det gäller nya vågen, varför tycker man om just precis den musiken?

Peter: Jag tyckte att det var väldigt mycket råhet och mycket energi. Sedan kändes det som ett slags trots mot all annan musik för mig. Jag var då den ende i mina vänskapskretsar som tyckte om punkmusik och jag började köpa singlar. Sex Pistols var bland det första som jag köpte och Slaughter & the Dogs. Adverts och Buzzcocks köpte jag direkt när de kom. Jag var inte så intresserad av texterna som av musiken. Jag såg aldrig något band i början, det dröjde ett år innan jag stack till London och så att säga fick min andra dos punkmusik. Där såg jag Adam & the Ants och Damned.

Hasse: Var det innan Adam hade gjort "Dirk wears white sox"?

Peter: O, ja, det var det.

Hasse: Varför kom punken?

Peter: Ja, den kom ifrån London, och hur den bildades vet jag väl kanske inte så mycket om, men jag tror att det var ett slags revolution, en musikalisk revolution. Folk som tycker om att spela musik, men som inte är särskilt tekniska. De var heller inte särskilt intresserade av de stora grupperna och tyckte att det mesta var skit. Sedan gjorde deras egen sociala situation att de ville synas och höras. Jag tror också att det hela tiden fanns en dröm för dem, som för alla andra, att de ville bli rika och berömda, det tror jag faktiskt. Här i Sverige startade det väl mest för att folk tyckte att musiken var bra. De tyckte om modet och hela grejen. De tyckte att det var något nytt och fräscht som kom.
Ja, det var så för mig också. Det känns väldigt fräscht.

Hasse: Och vad är det nu, fem år efter?

Peter: Fem år efteråt, jaa, det finns inte så mycket punk kvar, det är ju så att de band och de människor som höll på då i början har utvecklats som musiker och människor och punken är inte riktig för dem längre, tror jag, mer än som någon slags plattform att utgå ifrån. De känner sig kanske stolta för att de upptäckte punken tidigt, det tror jag, och tycker att den är rätt.

Hasse: Vad tror du händer i framtiden för punken?

Peter: Ja, det vet jag inte, det blir väl så som utvecklingen har varit på sista tiden, att alla punkgrupper som lever kvar, de spelar inte punk, med grundförutsättningen att krossa etablissemanget eller att de vill göra revolution eller förändra sin sociala situation, utan de spelar någon slags rockmusik som har hamnat i ett mellanläge, som Ebba Grön. Rebeller, men ändå gör de musik som skall sälja. Rock'n'roll som en pryl. De tycker om att spela musik. Kanske tycker mer om att spela än att de vill förändra samhället eller föra fram politiska budskap.

Hasse: Hur är det för dig?

Peter: För mig är det något sådant. Politiska budskap betyder ingenting för mig i musiken. Jag har en politisk uppfattning, men jag blandar inte in den musiken, eller det jag anser vara min musik. För mig handlar det mycket om konst och om rock. Jag tycker om att spela och jag tycker om att människor tycker om den musik jag spelar. Punken är inte viktig för mig, det är den inte. Mer än som en grej jag tyckte om när den kom och som jag har kunnat utgå ifrån. Mina musikaliska värderingar ligger mycket i punken, alltså det som kom i början, och de har jag kvar fortfarande tycker jag. Att musiken skall vara enkel, att melodierna skall vara bra, att texterna skall ge något. Men det behöver inte vara svårt eller tekniskt skickligt.

Hasse: Beskriv positiva och negativa erfarenheter av ditt spelande med nya vågen-grupper.

Peter: Det innebär ju en massa slit. Det blir mycket resor, mycket jobbande, mycket repningar, många ställningstaganden till det ena och det andra och det blir också mycket personliga konflikter.

Hasse: Hur mycket innebär mycket när det gäller resor och repningar och så?

Peter: Ja, vi repar kanske tre, fyra gånger i veckan och sedan reser vi iväg varje helg. Kanske reser vi då en 50-60 mil varje helg, och om man då skall ha en buss och man har grejer och instrument med sig så är det ännu mer jobb, det är det negativa, men det är ju samtidigt roligt. Det är jobbigt, men man tycker om det. Man tycker om att repa, tycker om att resa, tycker om att spela överhuvudtaget. Sedan tycker jag det är roligt när man blir uppmärksammad, när folk tycker om musiken och är intresserad av den. Det är klart, just nu tycker jag det är lite hysteri kring det hela.

Hasse: Det har blivit mer nu alltså?

Peter: O, ja, det har blivit mycket mer nu, alltså inte mer kanske men det har blivit fler. Det är fler som intresserar sig för musik nu, än vad det var i början.

Hasse: Är det någon skillnad på typen av människor mellan de som kom då och nu?

Peter: Det tror jag inte.

Hasse: Om du t.ex. ser till klädsel, var det mycket rena punkare då?

Peter: Det var det.

Hasse: Och så fler vanliga ouppklädda människor nu eller?

Peter: Ja, det kan man säga, men jag tror det har lite med modet att göra också, det finns jättemånga som skulle klätt sig punk innan, men nu klär de sig lite annorlunda, för modet har ju svängt. De vill ju tillhöra en viss grupp i samhället och så klär de sig därefter. Och jag tycker att det är fantastiskt roligt att spela, och att kunna spela. Det ger mig enormt stor tillfredsställelse, det är ju därför jag håller på. Men ekonomin ligger hela tiden i bakhuvudet. Ju mer man spelar, ju mer vill man ha ut av det rent ekonomiskt. I början var det inte så viktigt, men nu är det mer viktigt med ekonomin.

Hasse: Men man kan väl inte leva på det?

Peter: Nej, det är svårt, man gör ju försök. Man kanske kan leva en tid på det, jag vet inte, men det blir mer och mer viktigt och man kompromissar mer och mer med sig själv tycker jag. Om två år kanske man försöker göra riktiga hits inom den trend som gäller då, bara för att kunna leva på att spela.

Hasse: Är det värt det tycker du?

Peter: Jag tycker inte att det är fel. Det beror på. Jag tycker inte att man skall kompromissa med sig själv, alltså, man skall inte göra sådant som man inte tycker om, men jag tror att man kan tycka om hur mycket kommersiellt som helst. Jag tycker inte att det är något negativt konstnärligt att det är kommersiellt.

Hasse: Då tycker du alltså inte illa om Gyllene Tider?

Peter: Inte, jag tycker inte illa om Gyllene Tider, jag tycker att vissa av deras låtar är riktigt bra. Jag tycker inte illa om att de tjänar pengar och att de har fått så mycket uppmärksamhet, för det skulle jag själv vilja ha, och kunna leva det livet fullt ut. Men det är svårt. Jag tror inte att de kompromissar med sig själva, utan de har bara kommit rätt i tiden, kommit rätt bland alla trenderna och gjort musik som folk tyckt om.

Hasse: Hur tror du att deras musik påverkar er?

Peter: Jag tror inte den påverkar oss, inte vår personliga musik.

Hasse: Nej, jag menar att om de säljer fler plattor och det blir en ny slags musikideologi här. Kan det påverka er positivt också, att folk upptäcker er lite lättare?

Peter: Ja, det tror jag. Det är i alla fall inte negativt. Jag tror att man närmar sig, att vi har legat väldigt långt från publiken innan, när vi spelade i TT Reuter. Den första plattan var väldigt långt från en stor publik, men jag tror att man närmar sig hela tiden. Och att publiken närmar sig oss också, så att man kommer att mötas någonstans på hal va vägen.

Hasse: Märks det i skivförsäljningen?

Peter: Vår skivförsäljning, (suck) nej, det gör det inte, men det märks intresse, intresset är mycket större nu än vad det var innan. Och det kommer väl att märkas i skivförsäljningen. Det kommer det att göra, men det har inte gjort det hittills precis. TT-Peuters andra LP och Garbochock har väl sålt 2-3 000, och jag tror att den nya gruppen Underjordiska Lyxorkestern kommer att sälja lite mer, 5-6 000 kanske. Det kommer en LP i sommar . MPn kommer nu i vår.

Hasse: Vad tycker du själv, rent personligen om Heart works utgivning? Ar det någon platta där som du tycker om, eller tycker du det är några missar?

Peter: Jag tycker att mycket som har gjorts är spontant och bra och ärligt och det är fint att det har gjorts, men rent musikaliskt, så är det inte alltid så bra.

Hasse: Något speciellt som är bra?

Peter: Blagobung tycker jag jättemycket om, deras låtar är fantastiskt bra och Cortex hör till mina absoluta favoriter. Deras musik är väl ganska mycket gammalt 60-tal, enkla låtar, fina melodier, som är förrockade på något sätt. Det är mera rock, mera Hawkwind över det hela. Nu låter det större, mer kraftfullt än innan, men annars är det ganska mycket gamla saker som görs om, och som görs fantastiskt bra, tycker jag.

Hasse: Vad tror du man skall säga till vanliga människor om nya vågen? Sådana som alltså inte vet något om det, kan man ge en bild som är rätt?

Peter: Ja, först att de inte får dra allt över en kam och lyssna bara på en sak, och sedan stämpla allt annat efter det, utan att de bör vara uppmärksamma på alltihop. Att de försöker. Det finns så många grenar inom nya vågen som är värda att lyssna på, det har utvecklats så otroligt mycket. Det finns ju allting nu. Disco, funk, synt och vanlig rock, alltså vanlig gitarrock med enkla sättningar och enkla melodier till stora långa pompösa verk.

Hasse: Vilket innebär att nya vågen inte existerar som en bestämd grupp av musik?

Peter: Nej, det gör den inte.

Tove: Nej, det har man ju märkt nu, att ibland sitter man och kliar sig huvudet och kan inte placera musik. Kai Martin & Stick t ex, det går inte att säga vad det är för sorts musik de spelar för det finns inget annat som låter så.

Peter: Nej, punken var ju väldigt begränsad i sin form, nya vågen är mycket större, spänner över mycket mer. Det är klart man kan bortse från den också och bara definiera allt som rockmusik eller funk eller vad som helst . Det spelar egentligen inte så stor roll . Nya vågen för mig, det är allt nytt som har kommit, den våg som sköljde efter punken. Det är alla nya band som tog fart, som tyckte om punk men aldrig spelade den, eller grupper som ändrade sin musik ganska radikalt efter punken. Just nu, 1982, så tycker jag att musiken har stagnerat i de former som kommit nya vågen. Det finns utpräglade funk-eller utpräglade synband och många fler grupper av musik nu, men de har stagnerat i sig själva.

Hasse: Finns det inga som påverkar eller går vidare då?

Peter : Jo, de går vidare i sig själva, men jag tror inte det finns så många nu som bryter mot de gängse mönster som finns.

Hasse: Är det för att punken och nya vågen stagnerat som nya trender dyker upp? T.ex. rockabilly, synt och New York-rock la Kid Creole som kommer upp nu och försöker slå sig fram, men klarar inte av det.

Peter: Ja, det kan man tänka sig.

Hasse: Eller du kanske räknar in det här som en del av nya vågen?

Peter: Nja, det gör jag i och för sig, fast som vi sa, att den inte existerar mer än som ett samlingsnamn till alltihop. Jag tror att de enskilda grupperna, Kid Creole eller vad det nu är, reggae, funk, disco eller vad det är, de försöker slå på sitt nu. Alla försöker slå på sin del av det här. De som spelar synt försöker dra det till sin spets och de som spelar pop försöker dra det till sin spets och så vidare.

Hasse: Vad tror du händer då?

Peter: Ja, det vet jag inte, det är väl svårt att säga. Vad som har hänt är att det kommer inte så mycket nya grupper nu med något nytt, inget som man har tyckt känts alldeles fräscht och nytt. Jag tror inte det har kommit något som jag kan peka på det senaste året.

Hasse: Vilka är enligt dig rötterna till punk och nya vågen, om man går tillbaka till tidigt sjuttiotal eller ännu tidigare?

Peter: Det måste vara Velvet Underground. De måste ha varit en stor källa till mycket som kom inom punken sedan.

Hasse: Någon speciell platta?

Peter: Det vet jag inte, överhuvudtaget allt Velvet Underground gjorde, och allt som följde med det, Iggy Pop och MC 5, Amerika. I England vet jag inte så noga.

Tove: Bowie och Roxy har gjort en hel del.

Peter: Javisst, mycket av dagens musik låter det mycket sjuttiotal om tycker jag och då speciellt Roxy Music och tidig David Bowie. Men jag är inte så intresserad av rötterna, vilken musik som har lett till vad. Jag tror inte det är en bägare som fylls på. Jag tror att man kan börja från scratch nu och lyssna på vad som finns nu och utgå helt ifrån det. Jag tror inte att man behöver lyssna på musik för att göra musik. Jag tror alltså inte att man behöver ha tusen skivor med en massa olika saker för att kunna göra egen musik och utveckla den på sitt eget sätt. Jag tror inte man behöver referera bakåt, man kan göra musik ganska mycket utifrån vad som påverkar en idag. Jag tror inte man behöver gå tillbaka för att se, tror inte man behöver sådana rötter. Jag vet att de finns överallt, men jag tror inte att det är något livsviktigt för musiken. Men det är många som tar fasta på rötterna och försöker spela utefter det. Jag är medveten om att de finns, men jag tror inte att de är så viktiga för mig personligen.

Hasse: Hur tror du punken har påverkat samhället?

Peter: Jag tror inte att det har påverkat så mycket faktiskt. Jag tror att punken sågs av samhället precis som samhället ser på all annan musik. Det var bara en avart av pop. Det var inte så många som kunde ta till sig punken, men det var ändå tillräckligt många för att det skulle kunna leda vidare och sedan utvecklas. Det blev fler och fler som spelade och de gjorde mer och mer lättillgänglig musik och då kunde samhället börja ta det till sig. Med samhället menar jag alltså musiklyssnare, om du kanske menar samhället som institution och hur det har påverkats så tror jag inte att det har påverkat någonting. Inte mer än att de människorna som lyssnar och tycker om det har blivit lite äldre och kommer in samhället och får jobb och så, de kanske blir mer vänligt inställda till musik överhuvudtaget, för att de varit med när punken kom, det tror jag kan hända. Jag tror inte att någonting förändrats för att punken kom. Människor har förändrats, men inte grundläggande attityder, jo hos enskilda människor alltså, det tror jag. Människor är mer intresserade nu av musik.

Hasse: När dog punken, och varför? Enligt dig personligen naturligtvis.

Peter: Ja, varför den dog, det var för att den utvecklades helt enkelt. När punken började utvecklas då dog den samtidigt. Punken som fenomen tror jag inte har dött, alltså jag tror att folk har lika dåligt nu som när den kom, t ex i den sociala situationen i England. Jag tror inte att punken har funnits i Sverige på samma sociala grund som i England, jag tror inte att det är någon som har så dåligt att...

Hasse: Inte ens i storstadsförorterna?

Peter: Jo, det är mycket möjligt, men punken var väl mer en reaktion på att de inte hade någonting att göra, jag menar något konstruktivt att göra. De började göra något konstruktivt istället för att inte göra någonting. De ville göra någonting med sina liv, och så gjorde de det. Men sedan utvecklades det, de märkte att de tyckte om att spela rockmusik och att dansa och ha roligt och dricka sig fulla och allt det där och så utvecklades det ifrån den första reaktionen och i och med att det gjorde det så dog punken samtidigt.

Hasse: Hur ser du på drogfrågan inom nya vågen och punk? Är det mycket droger bland sådana som spelar? Kan man jämföra med hippietiden när alla var påtända hela tiden eller med rockarna som söp. Hur är det idag att vara musiker och vara ute och träffa folk och sånt,
är det mycket fylla?

Peter: Det är det, det tror jag. Det har nog inte förändrats speciellt mycket.

Hasse: Hur är det med publiken?

Peter: Jag kan nog inte riktigt svara på det för jag vet inte hur det var förr.

Hasse: Men om du jämför dina första stora spelningar med dina sista stora? Ser du någon som helst skillnad?

Peter: Nej, det gör jag inte. Jag tycker det är lika mycket supande och knarkande nu som det var innan. Folk blir äldre, de som var 15 år då, de är 20 idag och har kommit mer i kontakt med droger och sprit. Det fanns inte så mycket för dem när de var yngre. Det var mycket större steg då, att ta droger, än vad det är idag. Drogerna tror jag inte har så mycket med musiken att göra. Det är inte mer folk som lyssnar på musik som drogar än vad det är andra som drogar, det tror jag inte. Jag tror drogerna fyller sin funktion, oavsett om man lyssnar på musik eller om man inte gör det.

Hasse: Om du skulle nämna fem engelska eller amerikanska nya vågen-plattor som varit viktiga, vilka skulle det vara i så fall?

Peter: Sex Pistols är viktiga och Clash.

Hasse: Vilken Clash?

Peter: Den första. Eller "London Calling" kanske också, för där började de utvecklas. Många tycker det är den bästa skivan de gjort, den har kommit ifrån det första skriket. Talking Heads tycker jag också är viktiga.

Hasse: Vilken då?

Peter: Den första, "-77", måste vara viktigast. Det var ganska mycket nytt då, mycket rytmer och inte alls det har skriket på hjälp eller mot någonting, utan det var texter som David Byrne hela tiden relaterade från sig själv och sina egna erfarenheter. Det har inte så mycket med politik eller den sociala situationen att göra. Man upptäckte också att man kunde spela musik på annat sätt än med bara tre riff och tre ackord.

Hasse: Två till.

Peter: Joy Divisions första tror jag också är väldigt viktig, för den angav en helt ny ton på hela nya vågen. Det var det mer dystra, det mer självförstörande, eftersom det mer depressiva kom då och det är många grupper som tagit upp det. Det blev egentligen en helt ny våg som kom då, med grupper som är depressiva och mörka och sa att det inte fanns så mycket att hoppas på. Så är det mycket olycklig kärlek också, men jag tror att den är viktig.

Här började vi diskutera Adam & the Ants. Speciellt deras andra LP "Kings of the wild frontier".

Peter: Den andra LPn gjorde det plötsligt legalt att vara kommersiell och nå ut till de stora massorna. Den angav en helt ny ton och trend. Vad gäller svensk musik är Ebba Grön
absolut viktigast. De för ut både punk och rock till den stora massan. De är ett av Sveriges största band.

Hasse: Vad säger du om Dag Vag?

Peter: Nej, jag tror inte att de var speciellt viktiga. Fast det är klart, det de kom med tilltalade väldigt många. Nej, jag tror Ebba Grön är mycket viktigare, åtminstone för mig personligen.

Hasse: Finns det fler bra svenska band?

Peter: Ooo, det finns massvis med bra svenska band. Här i Skåne tycker jag att Garbochock var väldigt bra, väldigt viktiga för den skånska vågen.

Hasse: Fler?

Peter: TT kanske, om jag skryter. Det är klart att för de skånska banden var de viktiga, väldigt stora i Skåne.

Hasse: Hur har det gått för er i Danmark och Norge? Ni har väl spelat där också?

Peter: Ja, vi har bara spelat där fem eller sex gånger, men det är ju väldigt stort intresse.

Hasse: Sålt några plattor där?

Peter: Jag tror inte det. Om jag skall nämna något band som står över de andra så blir det nog fortfarande Ebba Grön. Inte för att jag var så speciellt attraherad, de betydde inte så mycket för mig, men för den stora massan, och musiken i sig själv, betydde det säkert otroligt mycket. Det var massvis med band som kom igång efter de hade kommit. De var väldigt tidiga och de håller fortfarande, de har bara blivit större och större. De måste vara viktigast.

Hasse: Vad tycker du om Scheisse?

Peter: Singeln? Ja, jag tycker att det är bland det bästa som de har gjort faktiskt.

---