NEW YORK DOLLS
Johnny Thunders gitarr (till
"Heartbreakers") Sylvain Sylvain gitarr, piano (senare solokarriär) David
Johansen sång (senare solokarriar) Arthur Kane bas Jerry Nolan trummor
(till "Heartbreakers")
Bildades sent 1971. Från början var det meningen
att. man skulle kalla gruppen "Actress", men när Johansen kom med tidigt -72 så
blev det New York Dolls. Det som var mest uppseendeväckande med Dolls var deras
utseende. Massor av läder och make-up de såg ut som andra klassens horor. Den
här bisarra imagen skulle reflektera en vild livsstil och chockerade många som
såg dem. Efter att ha blivit refuserade av de flesta skivbolag fick Dolls till
slut ett kontrakt med Mercury. Tidigt 1975 blev Malcolm McLaren manager för dem.
De hade svåra drogproblem och blev inlagda på sjukhus. Omvärlden var väldigt
negativa till dem och under en turne i Florida lämnade Thunders och Nolan
gruppen. McLaren återvände till Storbritannien och skapade ganska snabbt "Sex
Pistols". Thunders och Nolan bildade "Heartbreakers" och tog med Richard Hell på
bas och Walter Lure. (Hell höll på att gå med i Dolls under
McLaren-perioden.)
New York Doll image höll på att bli omodern och då
försökte de sig på en "Kommunist-chic" stil, de spelade framför en röd flagga
med hammaren och skäran på och var klädda i röda skinnkläder, men det gick inte
hem hos publiken. Johansen och Sylvain rekryterade några nya medlemmar och
gjorde en turné i Japan, men efter det bröts gruppen upp i maj -75. New York
Dolls var skapare av en ny, hård, tuff och vulgär rock som har blivit kopierad
av åtskilliga grupper senare. Det går knappt att jämföra med något annat. Kanske
Stones i sina mest oanständiga och våldsamma stunder.
New York Dolls Mercury SRM 1.675 1973 Detta är
musik som inte är nya vågen, eftersom den kom ut så tidigt. Trots det har dessa
vilda grabbar mycket gemensamt med den nya tidens musik. De var helt enkelt före
sin tid med sin tunga, hårda typ av rock. Plattan är bra, fylld med känsla. En
känsla som man känner igen fyra år senare i England. Detta är en del av rötterna
till nya vågen.
Too much too soon M. SRM 1.1001 1974 Inte så
ruffig musik som på debuten, men kraften finns fortfarande kvar. Det är rock in
i sista tonen och på dessa två LP-skivor gav gruppen allt. Dessa två LP-skivor,
har kommit i nyutgåva, som en dubbelLP och kan mycket väl
rekommenderas.
Lipstick killers ROIR A104 1981 Detta är inspelat
1972 efter att de hade spelat tillsammans i 4½ månad. Kassetten är en
demotejp som innehåller både nytt och välkänt material. Rock i hög klass av
spelsugna killar som senare skulle bli en kultgrupp. Thunders spelar gitarr och
1972 mådde han förmodligen bra mycket bättre än han gör nu tio år senare.
Ljudkvaliteten är bra. Billy Morcia var då deras trummis innan han dog av en
överdos.
Artiklar om: New York Dolls- MM 780415
s. 16-17, 67 "The last Doll comes in from the cold" - Stanley Mieses, int. med
David Johansen.
- NME 780930 s. 32-33 "Whatever happened to Dave Doll?" -
Tony Parsons.
|