NEW YORK DOLLS



Johnny Thunders gitarr (till "Heartbreakers")
Sylvain Sylvain gitarr, piano (senare solokarriär)
David Johansen sång (senare solokarriar)
Arthur Kane bas
Jerry Nolan trummor (till "Heartbreakers")


Bildades sent 1971. Från början var det meningen att. man skulle kalla gruppen "Actress", men när Johansen kom med tidigt -72 så blev det New York Dolls. Det som var mest uppseendeväckande med Dolls var deras utseende. Massor av läder och make-up de såg ut som andra klassens horor. Den här bisarra imagen skulle reflektera en vild livsstil och chockerade många som såg dem. Efter att ha blivit refuserade av de flesta skivbolag fick Dolls till slut ett kontrakt med Mercury. Tidigt 1975 blev Malcolm McLaren manager för dem. De hade svåra drogproblem och blev inlagda på sjukhus. Omvärlden var väldigt negativa till dem och under en turne i Florida lämnade Thunders och Nolan gruppen. McLaren återvände till Storbritannien och skapade ganska snabbt "Sex Pistols". Thunders och Nolan bildade "Heartbreakers" och tog med Richard Hell på bas och Walter Lure. (Hell höll på att gå med i Dolls under McLaren-perioden.)

New York Doll image höll på att bli omodern och då försökte de sig på en "Kommunist-chic" stil, de spelade framför en röd flagga med hammaren och skäran på och var klädda i röda skinnkläder, men det gick inte hem hos publiken. Johansen och Sylvain rekryterade några nya medlemmar och gjorde en turné i Japan, men efter det bröts gruppen upp i maj -75. New York Dolls var skapare av en ny, hård, tuff och vulgär rock som har blivit kopierad av åtskilliga grupper senare. Det går knappt att jämföra med något annat. Kanske Stones i sina mest oanständiga och våldsamma stunder.


New York Dolls Mercury SRM 1.675 1973

Detta är musik som inte är nya vågen, eftersom den kom ut så tidigt. Trots det har dessa vilda grabbar mycket gemensamt med den nya tidens musik. De var helt enkelt före sin tid med sin tunga, hårda typ av rock. Plattan är bra, fylld med känsla. En känsla som man känner igen fyra år senare i England. Detta är en del av rötterna till nya vågen.


Too much too soon M. SRM 1.1001 1974

Inte så ruffig musik som på debuten, men kraften finns fortfarande kvar. Det är rock in i sista tonen och på dessa två LP-skivor gav gruppen allt. Dessa två LP-skivor, har kommit i nyutgåva, som en dubbelLP och kan mycket väl rekommenderas.


Lipstick killers ROIR A104 1981

Detta är inspelat 1972 efter att de hade spelat tillsammans i 4½ månad. Kassetten är en demotejp som innehåller både nytt och välkänt material. Rock i hög klass av spelsugna killar som senare skulle bli en kultgrupp. Thunders spelar gitarr och 1972 mådde han förmodligen bra mycket bättre än han gör nu tio år senare. Ljudkvaliteten är bra. Billy Morcia var då deras trummis innan han dog av en överdos.


Artiklar om:   New York Dolls
  • MM 780415 s. 16-17, 67 "The last Doll comes in from the cold" - Stanley Mieses, int. med David Johansen.
  • NME 780930 s. 32-33 "Whatever happened to Dave Doll?" - Tony Parsons.