CLASH
Jos Strummer (John Mellor) kompgitarr, sång
(från 101:ers) Mick Jones gitarr (från London SS) Paul Simenon (Simonon)
bas Nicky (Topper) Headon trummor (från London SS, ersatte Terry
Chimes)
Clash bildades mars -76. Den första
gruppuppställningen såg ut så här:
Mick Jones gitarr Keith
Levine gitarr (senare i Public Image Limited) Paul Simenon bas,
sång Terry Chimes trummor
"London SS" var en grupp som innehöll Brian
James, som senare gick till "Damned" och Tony James, som gick till "Chelsea" och
"Generation X" plus Mick Jones och Nicky Headon. När "London SS" upplöstes
bildade Paul Simenon och Mick Jones "Heartdrops", namnet Clash föreslogs sedan
av Paul Simenon. Men de var i desperat behov av en sångare. Joe Strummer dök upp
i rätt ögonblick. Det gick till så här: Jones, Simenon och Glen Matlock
(ursprunglige basisten i "Sex Pistols"), gick omkring på Portobello Road när ds
fick syn på Strummer. Jones ropade till honom att de hatade hans band, "101
:ers", men att de tyckte Strummer själv var bra. Det dröjde inte längs förrän
Strummer var helt förtjust i Clash, som var raka motsatsen till hans eget band
och han började diskutera med Clash manager, Bernhard Rhodes, om att gå med. Så
kom det sig att Joe Strummer gick med i the Clash innan "1O1:ers" debutsingel
släpptes. Chimes och Strummer kom dock inte överrens de hade olika politisk
uppfattning, men de kunde inte hitta någon annan som kunde spela trummor och
Chimes lämnade, och återvände till, Clash flera gånger under -76 och
-77.
Joe Strummer har en annorlunda bakgrund än de andra i gruppen. Hans
pappa var diplomat och han gick själv på internatskola. När han slutade skolan
började han på en konstutbildning en upplevelse som han inte tyckte om. Han var
arbetslös ett tag och försörjde sig som gatusångare. Han stack till Wales för
att jobba med gatumusik och var med i ett band där, en mycket kort tid Innan han
återvände till London. Där bildade han "1O1:ers". Enligt uppgift kommer namnet
från tortyrrummet i George Orwells bok "1984". Joe hade tydligen beslutat sig
för att lämna "1O1:ers" trots skivan som var på gång, redan innan han träffade
Clash. Han hade varit och sett en "Sex Pistols"-konsert och bestämt sig för att
nya vågen skulle passa honom mycket bättre än R&B.
Efter lite bråk
och mystiska händelser på konserter, fick Clash samma negativa rykte som "Sex
Pistols" och "Damned" "den hemska och förskräckliga punkrocken". När de skulle
skriva kontrakt var Polydor väldigt intresserade av Clash, men det blev till
slut CBS som fick dem och de gjorde första LP:n "The Clash", på bara två veckor.
Den släpptes i april -77 och bara en vecka senare låg den på 12:e plats på
brittiska LP-listan efter en del totalt extatiska recensioner. Under våren -77
turnerade de och med på den turnén fanns: "Jam", "Subway Sect" och "Buzzcocks".
Efter några få spelningar drog sig "Jam" ur turnén och sa att de inte fick lov
använda full förstärkning eller fullt ljus. På grund av att Clash hade varit med
på "Sex Pistols" "Anarchy in the UK"-turné så blev en del spelningar inställda,
Mick Jones blev skadad och de hade en besvärlig tid. Men genomförde turnén trots
allt. I slutet av april -77, hittade de dessutom sin nye trummis, Nicky Headon.
När "Sex Pistols" slutade spela så blev Clash den ledande punkgruppen
och är det fortfarande. Clash var ett argt band som lät sin ilska över samhället
komma ut flödande i varje rad som skrevs till låtarna. I grunden är Clash ett
punkinspirerat rockband. På senare har de påverkats mycket av
reggaen.
The Clash CBS 82000 1977 dec. (engelsk utgåva) "An
intensity and loudness that few other records possess." Ett typiskt omdöme av
den engelska musikpressen som verkligen stämmer. Skivan innehåller sådana
kanonlåtar som t.ex. "Londons burning", "White not" och "Police and thieves".
övriga låtar på plattan är inte heller så dåliga men alla kan ju inte nämnas.
Det är en mycket bra debut av ett mycket bra band. Texterna är mycket medvetna
och handlar om -förtryck och uppror.
Give'em enough rope CBS 82431 1978 I och för mig är
uppföljaren inte like bra som den föregående debuten, men trots allt inte alls
någon dålig platta. I jämförelse med allt annat som kom ut vid denna tid, med
andra punkgrupper, så slår den det mesta.
The Clash Epic 36060 1977 (amerikansk utgåva) Inte
samma utgåva som den som släpptes i England, den här har en del låtar (5 st)
utbytta mot singlar. Det är ett mycket gott urval som gjorts och om man tycker
om Clash kan båda vara värda ett inköp.
London calling CBS Clash 3 1979 Detta är inte någon
dubbel-LP i vanlig bemärkelse utan en vanlig singel-LP med en 12-tums 8 låtars
gratissingel som medföljer som gåva. Orsaken till detta resonemang är att
bolaget förbjöd gruppen att ge ut en dubbel-LP, men sa inget om någon extra
gratis singel. Musikaliskt är det en blandning av allt möjligt mellan jazz och
reggae med mycket rock däremellan. Alla är överens om att det finns både bra och
dåliga låtar på denna LP-skiva, men alla är inte överens om vilka det är. Kan
mycket väl rekommenderas.
Sandinista CBS FSLN 1 1980 Trippel-LP som kan vara
mycket svår att greppa om eftersom den innehåller så mycket material. Men den är
ändå ett mycket gott köp eftersom man får så mycket musik för pengarna. Musiken
består dels av rockiga låtar, lugna låtar och en hel del dub-versioner. Om
materialet hade samlats till en enkel LP-skiva så hade det varit en mycket bra
LP. Problemet är bara att välja ut det som är bra.
Black market Clash Epic 4E 36846 1980 lO-tums
LP-skiva som innehåller ovanligt material med Clash, baksidor och annorlunda
versioner som tidigare bara har funnits på svåråtkomliga 12-tums singlar. Bra
trots sin litenhet.
Combat Rock CBS (?) 1982 Med låtar som "Know your
rights" och "Rock The Casbah", visar Clash hur man skall spela nya vågen. I
övrigt får jag intrycket att musiken inte håller samma skärpa som tidigare. LP:n
tycks vara en utveckling av "Sandinista" och är lika svår att
kommentera.
Obskyriteter: If music could talk CBS AS
952 1981 Innehåller bara intervjuer med killarna i bandet, var och en för sig
svarar de på frågor. Säljs inte i affärer utan delas ut av skivbolaget till
radiobolag och andra media.
Listen / Interview / Interales / Capital
radio CBS CL 1 1977 En singel som idag har blivit en stor raritet då den
innehåller två annars outgivna låtar.
Bootlegs: När
det gäller Clash så finns det massor av olika bootlegs att väljs mellan.
"Capital crisis" är en av de bättre med 24 olika kända låtar i bra versioner och
med ett fantastiskt ös. Den är inspelad live i mars 1980. En annan är "The
Clash" inspelad mellan dec 1976 jan 1978 och består av demotejper som inte
släppts på skiva. Bra ljud och intressanta versioner. "Up and at em" är en ny
bootleg, inspelad 1981 som innehåller ovanligt material i live-versioner. I
övrigt behöver man Inte förhasta sig när det gäller inköp av bootlegs med Clash,
lyssna först så att ljudet är bra innan du betalar skivan. Det finns mycket
skräp också.
Artiklar om: Clash- MM 76113s. 33
"New faces - Clash: down and out and proud" - Caroline Coon.
- NME 770903
s. 7-8 "God, what a bummer! Stuck here with Joe Strummer!" - Chris Salewicz,
int. med Joe Strummer.
- NME 771029 s. 1,30-32 "Clash lose controle" - Ian
Birch, om deras turné på Irland.
- NME 771210 s.31-34
- NME 771217 s.
25-27,30 del 1, 2 och 3. -
- NME 771224 s. 52-53 "CLASH - Six days on the road
to the promised land" Lester Bangs, Stor artikel
- MM 780311 s. 8-9
"Strummer speaks: 'We have worked ourselves into a corner"' - Simon Kinnersley,
int. med Joe Strummer.
- MM 780715 s. 8-9,51 "Clash clash" - Chris Brazier.
- NME 780715 s. 27-30 "Forces of light & shadow - Clash on tour" -
Chris Salewicz.
- MM 781125 s. 33-34,57 "We never came to destroy - Allan
Jones, int. med Joe Strummer och Paul Simenon.
- NME 781202 s. 25-27
"CLASH" - Nick Kent.
- NME 790224 "Banging on the White House door" - Alan
Jones, om Clash's USA-turné.
- NME 790303 s. 19-20 "A garbled account of
the Clash U.S. tour" - Joe Strummor, glimtar från turnén.
- MM 791006 s.
13 "Clash in NYC - waiting for Ivan" - Mary Harron.
- NME 791013 s. 37-39, 42
"Clash USA '79" - Paul Morley, stort om deras USA turnée, Del
1.
- NME 791020 s. 22-25, 42 "The fastest going in the west" - Paul Murley,
stort om deras USA turné, Del 2.
- MM 791229 s. 12-13 "Clash: one step
beyond" - Chris Bohn, int. med Joe Strummer.
- MM 801213 s. 24-26 "Joe
Strummer answers the call-up" - Paulo Hewitt, int. med Joe Strummer efter att
Sandinista släppts.
- NME 810103 s.20-22 "Keeping a Joe profile" - Paul Du
Neyer, int. med Joe Strummer om framtiden.
- NME 810620 s. 13-15, 61 "How I
called Joe Strummer a pirate - and lived to see his lullaby on Broadway" - Adrian
Thrills & Mick Parren, två artiklar om Clash.
- NME 811010 s. 30-32
"Clash credibility rules" - Paul Rambali, int. med Mick Jones.
- Schlager
1981:8 s. 14-17 Chris Salewicz intervjuar Jos Strummer och Paul Simenon i två
artiklar.
- Schlager 1981:17 s. 9 "Clash möter fansen" - Håkan Lagher,
från konsert med Clash.
- Schlager 1981:21 s. 5 "Clash i klubbkrigets New
York2 om deras manager och USA turné.
- Larm nr 6 s. 26 "The Clash" -
Lennart Persson, int. med Joe Strummer i Malmö.
|