CLASH



Jos Strummer (John Mellor) kompgitarr, sång (från 101:ers)
Mick Jones gitarr (från London SS)
Paul Simenon (Simonon) bas
Nicky (Topper) Headon trummor (från London SS, ersatte Terry Chimes)


Clash bildades mars -76.
Den första gruppuppställningen såg ut så här:


Mick Jones gitarr
Keith Levine gitarr (senare i Public Image Limited)
Paul Simenon bas, sång
Terry Chimes trummor


"London SS" var en grupp som innehöll Brian James, som senare gick till "Damned" och Tony James, som gick till "Chelsea" och "Generation X" plus Mick Jones och Nicky Headon. När "London SS" upplöstes bildade Paul Simenon och Mick Jones "Heartdrops", namnet Clash föreslogs sedan av Paul Simenon. Men de var i desperat behov av en sångare. Joe Strummer dök upp i rätt ögonblick. Det gick till så här: Jones, Simenon och Glen Matlock (ursprunglige basisten i "Sex Pistols"), gick omkring på Portobello Road när ds fick syn på Strummer. Jones ropade till honom att de hatade hans band, "101 :ers", men att de tyckte Strummer själv var bra. Det dröjde inte längs förrän Strummer var helt förtjust i Clash, som var raka motsatsen till hans eget band och han började diskutera med Clash manager, Bernhard Rhodes, om att gå med. Så kom det sig att Joe Strummer gick med i the Clash innan "1O1:ers" debutsingel släpptes. Chimes och Strummer kom dock inte överrens de hade olika politisk uppfattning, men de kunde inte hitta någon annan som kunde spela trummor och Chimes lämnade, och återvände till, Clash flera gånger under -76 och -77.

Joe Strummer har en annorlunda bakgrund än de andra i gruppen. Hans pappa var diplomat och han gick själv på internatskola. När han slutade skolan började han på en konstutbildning en upplevelse som han inte tyckte om. Han var arbetslös ett tag och försörjde sig som gatusångare. Han stack till Wales för att jobba med gatumusik och var med i ett band där, en mycket kort tid Innan han återvände till London. Där bildade han "1O1:ers". Enligt uppgift kommer namnet från tortyrrummet i George Orwells bok "1984". Joe hade tydligen beslutat sig för att lämna "1O1:ers" trots skivan som var på gång, redan innan han träffade Clash. Han hade varit och sett en "Sex Pistols"-konsert och bestämt sig för att nya vågen skulle passa honom mycket bättre än R&B.

Efter lite bråk och mystiska händelser på konserter, fick Clash samma negativa rykte som "Sex Pistols" och "Damned" "den hemska och förskräckliga punkrocken". När de skulle skriva kontrakt var Polydor väldigt intresserade av Clash, men det blev till slut CBS som fick dem och de gjorde första LP:n "The Clash", på bara två veckor. Den släpptes i april -77 och bara en vecka senare låg den på 12:e plats på brittiska LP-listan efter en del totalt extatiska recensioner. Under våren -77 turnerade de och med på den turnén fanns: "Jam", "Subway Sect" och "Buzzcocks". Efter några få spelningar drog sig "Jam" ur turnén och sa att de inte fick lov använda full förstärkning eller fullt ljus. På grund av att Clash hade varit med på "Sex Pistols" "Anarchy in the UK"-turné så blev en del spelningar inställda, Mick Jones blev skadad och de hade en besvärlig tid. Men genomförde turnén trots allt. I slutet av april -77, hittade de dessutom sin nye trummis, Nicky Headon.

När "Sex Pistols" slutade spela så blev Clash den ledande punkgruppen och är det fortfarande. Clash var ett argt band som lät sin ilska över samhället komma ut flödande i varje rad som skrevs till låtarna. I grunden är Clash ett punkinspirerat rockband. På senare har de påverkats mycket av reggaen.


The Clash CBS 82000 1977 dec. (engelsk utgåva)

"An intensity and loudness that few other records possess." Ett typiskt omdöme av den engelska musikpressen som verkligen stämmer. Skivan innehåller sådana kanonlåtar som t.ex. "Londons burning", "White not" och "Police and thieves". övriga låtar på plattan är inte heller så dåliga men alla kan ju inte nämnas. Det är en mycket bra debut av ett mycket bra band. Texterna är mycket medvetna och handlar om -förtryck och uppror.


Give'em enough rope CBS 82431 1978

I och för mig är uppföljaren inte like bra som den föregående debuten, men trots allt inte alls någon dålig platta. I jämförelse med allt annat som kom ut vid denna tid, med andra punkgrupper, så slår den det mesta.


The Clash Epic 36060 1977 (amerikansk utgåva)

Inte samma utgåva som den som släpptes i England, den här har en del låtar (5 st) utbytta mot singlar. Det är ett mycket gott urval som gjorts och om man tycker om Clash kan båda vara värda ett inköp.


London calling CBS Clash 3 1979

Detta är inte någon dubbel-LP i vanlig bemärkelse utan en vanlig singel-LP med en 12-tums 8 låtars gratissingel som medföljer som gåva. Orsaken till detta resonemang är att bolaget förbjöd gruppen att ge ut en dubbel-LP, men sa inget om någon extra gratis singel. Musikaliskt är det en blandning av allt möjligt mellan jazz och reggae med mycket rock däremellan. Alla är överens om att det finns både bra och dåliga låtar på denna LP-skiva, men alla är inte överens om vilka det är. Kan mycket väl rekommenderas.


Sandinista CBS FSLN 1 1980

Trippel-LP som kan vara mycket svår att greppa om eftersom den innehåller så mycket material. Men den är ändå ett mycket gott köp eftersom man får så mycket musik för pengarna. Musiken består dels av rockiga låtar, lugna låtar och en hel del dub-versioner. Om materialet hade samlats till en enkel LP-skiva så hade det varit en mycket bra LP. Problemet är bara att välja ut det som är bra.


Black market Clash Epic 4E 36846 1980

lO-tums LP-skiva som innehåller ovanligt material med Clash, baksidor och annorlunda versioner som tidigare bara har funnits på svåråtkomliga 12-tums singlar. Bra trots sin litenhet.


Combat Rock CBS (?) 1982

Med låtar som "Know your rights" och "Rock The Casbah", visar Clash hur man skall spela nya vågen. I övrigt får jag intrycket att musiken inte håller samma skärpa som tidigare. LP:n tycks vara en utveckling av "Sandinista" och är lika svår att kommentera.


Obskyriteter:
If music could talk CBS AS 952 1981
Innehåller bara intervjuer med killarna i bandet, var och en för sig svarar de på frågor. Säljs inte i affärer utan delas ut av skivbolaget till radiobolag och andra media.

Listen / Interview / Interales / Capital radio CBS CL 1 1977
En singel som idag har blivit en stor raritet då den innehåller två annars outgivna låtar.


Bootlegs:
När det gäller Clash så finns det massor av olika bootlegs att väljs mellan. "Capital crisis" är en av de bättre med 24 olika kända låtar i bra versioner och med ett fantastiskt ös. Den är inspelad live i mars 1980. En annan är "The Clash" inspelad mellan dec 1976 jan 1978 och består av demotejper som inte släppts på skiva. Bra ljud och intressanta versioner. "Up and at em" är en ny bootleg, inspelad 1981 som innehåller ovanligt material i live-versioner. I övrigt behöver man Inte förhasta sig när det gäller inköp av bootlegs med Clash, lyssna först så att ljudet är bra innan du betalar skivan. Det finns mycket skräp också.


Artiklar om:   Clash
  • MM 76113s. 33 "New faces - Clash: down and out and proud" - Caroline Coon.
  • NME 770903 s. 7-8 "God, what a bummer! Stuck here with Joe Strummer!" - Chris Salewicz, int. med Joe Strummer.
  • NME 771029 s. 1,30-32 "Clash lose controle" - Ian Birch, om deras turné på Irland.
  • NME 771210 s.31-34
  • NME 771217 s. 25-27,30 del 1, 2 och 3. -
  • NME 771224 s. 52-53 "CLASH - Six days on the road to the promised land" Lester Bangs, Stor artikel
  • MM 780311 s. 8-9 "Strummer speaks: 'We have worked ourselves into a corner"' - Simon Kinnersley, int. med Joe Strummer.
  • MM 780715 s. 8-9,51 "Clash clash" - Chris Brazier.
  • NME 780715 s. 27-30 "Forces of light & shadow - Clash on tour" - Chris Salewicz.
  • MM 781125 s. 33-34,57 "We never came to destroy - Allan Jones, int. med Joe Strummer och Paul Simenon.
  • NME 781202 s. 25-27 "CLASH" - Nick Kent.
  • NME 790224 "Banging on the White House door" - Alan Jones, om Clash's USA-turné.
  • NME 790303 s. 19-20 "A garbled account of the Clash U.S. tour" - Joe Strummor, glimtar från turnén.
  • MM 791006 s. 13 "Clash in NYC - waiting for Ivan" - Mary Harron.
  • NME 791013 s. 37-39, 42 "Clash USA '79" - Paul Morley, stort om deras USA turnée, Del 1.
  • NME 791020 s. 22-25, 42 "The fastest going in the west" - Paul Murley, stort om deras USA turné, Del 2.
  • MM 791229 s. 12-13 "Clash: one step beyond" - Chris Bohn, int. med Joe Strummer.
  • MM 801213 s. 24-26 "Joe Strummer answers the call-up" - Paulo Hewitt, int. med Joe Strummer efter att Sandinista släppts.
  • NME 810103 s.20-22 "Keeping a Joe profile" - Paul Du Neyer, int. med Joe Strummer om framtiden.
  • NME 810620 s. 13-15, 61 "How I called Joe Strummer a pirate - and lived to see his lullaby on Broadway" - Adrian Thrills & Mick Parren, två artiklar om Clash.
  • NME 811010 s. 30-32 "Clash credibility rules" - Paul Rambali, int. med Mick Jones.
  • Schlager 1981:8 s. 14-17 Chris Salewicz intervjuar Jos Strummer och Paul Simenon i två artiklar.
  • Schlager 1981:17 s. 9 "Clash möter fansen" - Håkan Lagher, från konsert med Clash.
  • Schlager 1981:21 s. 5 "Clash i klubbkrigets New York2 om deras manager och USA turné.
  • Larm nr 6 s. 26 "The Clash" - Lennart Persson, int. med Joe Strummer i Malmö.